Linköpings-Posten okt 2005

Louis Armstrong - jazzgigant och stilbildare!

Medv: BENT PERSSON & BJÖRN HAGVALL
Plats: Bibliotekets Hörsal
Datum: 24 september

Louis Armstrongs liv och musik på en dryga timme, är det möjligt? Ja, hyfsat om man som trumpetaren Bent Persson och pianisten Björn Hagvall gjorde denna lördagseftermiddag, koncentrerar sig på tiden fram till mitten av 1930-talet.

Louis Armstrong hörde till jazzens absoluta stilbildare och förgrundsfigurer. Nästan alla känner till honom och många, även om de inte gillar jazzmusik, nynnar med i "Mack the Knife", "Hallo Dolly" (sic) och "What a wonderful world", men när dessa stycken vaxades hade Louis jazzstjärna passerat zenit med 20-25 år.
Hur lät han på 20-talet tillsammans med King Oliver, Earl Hines och de egna Hot Five och Hot Seven?

Världens Främste

Trumpetaren Bent Persson, som sedan en tid bor utanför Linköping, är kanske världens främste Armstrong-tolkare med fokus på första majestätiska tio åren. Med sin Holton-kornet (sic) från 1909 (sic) reser han världen runt och sprider jazz i Louis anda.
Tillsammans med "vår egen" (sic) gav han ett axplock, en doft av hur Louis Armstrong lät när han revolutionerade jazzen på 20-talet. I ord och ton fick vi Louis bakgrund med "Chattanooga Stomp" där det mest blev ragtime och Björn fick representera hela orkestern. Intrikat musik där tyvärr notbundenheten förtar lite av det spontana.

Jazzen skapare! (sic)

Enligt egna visitkort uppfann Jelly Roll Morton jazzen 1902!
Det får vara hur som helst med det, jazzklassikerna från hans penna är många. Bent och Björn lät oss höra "Grandpa's Spell" (sic) och The Pearls. Om Morton och Louis verkligen spelade tillsammans när det begav sig finns inga hörbara bevis för, men att höra Mortons komplexa och hårt arrangerade ragtime (sic) med Louis mer frimodiga och utåriktade trumpet blev en märklig upplevelse. Ursäkta Bent, men denna konsert var du Louis, även om du inte plagierade din lärofader och inspirationskälla.

Full swing

Mot slutet av 20-talet hade smarta agenter, och Louis själv, upptäckt att virtoust (sic) trumpet sålde och nu inträdde en ny fas i Louis musikaliska bana. Den kollektiva improvisationen som varit New Orleans-musikens kännetecken begränsade fantasin och höll inkomsterna nere. Med låtar som "Struttin´with some barbeque", "S:O:L: Blues", "West End Blues" och "Weatherbird" parade Louis ihop briljerandet och skapandet. Att höra Bent och Björn spela den först- och sistnämnda gav mig ståpäls på hela kroppen.

Vaxrullar

   1927 spelade pianisten och förlagsmannen (sic) in 50 vaxrullar med solos och breaks för att ge ut som noter.
   Vaxrullarna är borta, men noterna finns fortfarande och en av Bents bedrifter är att ha spelat in dessa nedtecknade och mytomspunna Armstrong-solon. Inspelningarna tog 20 år, medan Louis gjorde det på ett par dagar. Denna konsert fick vi höra ett axplock av Louis solon tillsammans med Bents egna tolkningar.
   Arrangemanget lockade en ovanligt stor publik och förmodligen blir det en fortsättning nästa år och då kanske självaste Benny Goodman återuppstår!

Tor-Björn Lyrhed