Livsbejakande jazz
med glöd
KUSTBANDET:
Kustbandet bjöd
på en mycket angenäm och mysig blandning av smittande, glad och
livsbejakande klassisk jazzmusik med glöd, behaglig sentimentalitet
och givetvis massor av sväng.
4 FYRAR KUSTBANDET
Musikpaviljongen Liseberg,
torsdag
Efter tre kvällar med moderna toner var det i går
dags för klassisk jazz i Lisebergs Torsdagsjazzserie. Kustbandet
från Stockholm anses som landets främsta när det gäller att förmedla
tidig jazz från 1920- och 30-talen. Den elva man starka orkestern
har ett tidsenligt, men ingalunda omodernt sound. Det lär vara minst
tio år sedan bandet spelade i Göteborg, come backen sammanföll med
ett ogästvänligt duggregnande. Väta och vindar påverkade inte
musikanterna, de förmedlade både värme och jazz av god kvalitet.
Publiken, drygt 100-talet, hängde med på en nostalgisk resa till
Harlem och New Orleans. Louis Armstrong och en tidig Duke Ellington
är orkesterns ideal, den kan verkligen den sortens musik.
En stor tillgång är förstås trumpetaren Bent Persson, som verkligen kan sin
Armstrong utan och innan. Bent har också en läcker ton i
instrumentet, som kommer mycket nära Satchmo. Det kändes nästan som
om Armstrong fanns bland oss.
Kustbandet blandar också friskt med
schlager och evergreens. Torsdagens konsert blev en mycket angenäm
och mysig blandning av smittande, glad och livsbejakande klassisk
jazzmusik med glöd, behaglig sentimentalitet och givetvis massor av
sväng. Unge Göteborgssaxofonisten Klas Lindquist är ordinarie i
bandet, men kunde inte medverka i går utan ersattes utmärkt av
göteborgaren Peter Hallgren.
Bent Persson är förvisso en driven solist,
men har många skickliga kolleger, som också gjorde gott
ifrån sig. Exempelvis saxofonisten John Högman, pianisten Pelle
Larsson och presentatören, trombonisten Jesse Lindgren. Jesse, i
likhet med trumpetaren Ola Pålsson, bjöd på glad sång
emellanåt. För dem som missade Kustbandet i går ges en ny chans i
höst då orkestern medverkar i Konserthusens
måndagsjazzserie.
Tore Ljungberg
|